Om boken: 2015 / När du läser Dilyara Tasbulatovas noveller kommer du inte bara att skratta, utan gråta av skratt. Jag vet inte varför. Förresten, jag vet inte heller varför folk skrattar när de läser Dovlatov. Eller Zosjtjenko. Eller Taffy. Jag talar nu inte om Dilyaras likheter med någon av dessa författare, utan om den levande och igenkännliga traditionen av skratt i rysk litteratur, som fortsätter genom hennes berättelser. Vi blir bättre människor när vi läser hennes häftiga berättelser. Kanske för att vi skrattar av hela vårt hjärta och minns på det här sättet att vi har det Anna Berseneva, författare